För första gången på länge ser vi en viss stagnation av turismen till Kanarieöarna. Siffrorna för perioden januari/februari månad visar uppgångar bara för Gran Canaria och Fuerteventura, medan Tenerife, Lanzarote och La Palma visar negativa siffror jämfört med fjolåret. Totalt är nedgången för årets två första månader dock endast 0,6%.
De nordiska länderna fortsätter att markera att deras favoritö är Gran Canaria. Positiva tal för samtliga länder, vilket nästan är raka motsatsen mot Tenerife där alla utom Finalnd går ner med rätt stora siffror.
Totalt alla öar så går Norge och Sverige något tillbaka medan Danmark och Finland ökar. Från den stora turismässan i Berlin i början av mars kom rätt tydliga signaler om att de länder som lidit under terrorism och attentat under de senaste åren, nu ser ut att vakna till liv igen. Det handlar under sommaren främst om Turkiet, som också i sin strävan att få tillbaka turisterna erbjuder priser som är svåra att konkurrera med. För nästa vinter - om allt fortsätter att vara lugnt - kan man nog förutse en viss come back för Egypten och de andra nordafrikanska länderna.
Experter som uttalat sig menar att detta kan medföra en nedgång i beläggningen på 10-20% på Kanarieöarna, något som givetvis skulle vara kännbart. Kanske är det dock framför allt sommaren som är tapparen på denna situation.
Därför är det märkligt att vissa politiska krafter arbetar för införandet av en turistskatt på Kanarieöarna. Hittills utan gehör, men temat dyker ständigt upp. Barcelona, som innan förra höstens självständighetstumult, led under stark kritik av att man tillät alltför mycket turism, införde en turistskatt för flera år sedan. Mallorca har infört - tagit bort - och åter infört en turistskatt, som enligt uppgift skall höjas per den 1 maj iår igen.
Skatten skall, säger man, gå till att reparera de ”skador” som turismen orsakar. En, för mig, helt ofattbar inställning. Skulle inte de nästan 90 miljoner turister som ankommer till Spanien varje år lägga igen tillräckligt med pengar för att ”reparera skador”?
Hur mycket av en sådan tilltänkt - eller genomförd - skatt kommer till slut fram till de teman den är avsedd för? Hur mycket administration skapas och hur öronmärks pengarna. Kanske lika bra att vi inte känner svaret!
Nej, personligen är jag övertygad om att det är ett själviskt tänkande att få in ytterligare pengar till statskassan. Punkt slut! Man är så övertygad om att solen och stränderna är så starka magneter att folk kommer att komma oavsett om de måste betala skatt för att besöka en plats!
I en situation där konkurrenterna ser ut att få möjligheter att vakna till liv igen efter något eller några år av dvala, och där priserna givetvis är bästa medlet för dem att vinna tillbaka turismen tycks det än mer obegripligt och obefogat att ens tänka tanken på en orättvis och farlig skatt!
Jämförelsen med mr. Trump ter sig rätt naturlig!
