martes, 5 de junio de 2012

OROLIGA TIDER FÖR SPANIEN

 Idag är det egentligen ingen som uttalar sig speciellt positivt om någonting i Spanien. Åtminstone inte när det gäller landets olika näringar, dess utveckling och resultat. Det allra mesta målas i svart. Det är kris, kris och åter kris. Nedskärningar, åtstramningar och hög arbetslöshet. Väldigt lite annat får plats på tidningarnas och TV’s olika nyhetssidor.

Skattehöjningar, momshöjning, nya skatter och återinförande av andra, tidigare avskaffade skatter. Lönesänkningar, sämre arbetsvillkor. Mindre pengar till sjukvården och till skolorna.

Det är, på många sätt, så trist som det möjligtvis kan bli!

Samtidigt behöver Spanien detta. Efter en lång tid i diktatorskap, infördes demokrati med rekordfart. Kontrollsystemen var små, eller obefintliga och många var det som drog nytta av detta faktum. Spaniens ekonomi växte snabbare än de flesta andra och livet var i stort sett  en stor fest.

På nittiotalet och början av tvåtusentalet var den spanska ekonomin oerhört stark – trodde man. Bankerna öste pengar över befolkningen och absolut ingen behövde vara utan sitt eget hem – som alla dessutom ägde. Och inte nog till att man fick lån till att köpa sin lägenhet – nejdå, bankerna tyckte dessutom att man borde ha lite extra till möbler och andra inventarier. Plus bil och semester, förstås…

Men idag, när bubblan spruckit ser situationen väldigt annorlunda ut. Arbetslösheten har skjutit i höjden, och det har gjort att  tiotusentals människor  inte klarar av att betala tillbaka sina lån. Bankerna, som har säkerhet i bostäderna, sitter på mängder av osäkra lån och många tusen bostäder som de egentligen inte vill ha. Detta till den grad att det gungar till och med i bankernas grundstenar.
En väldigt stor del av den dåvarande, ofantliga, byggsektorn har lagts ner och de flesta har hamnat i de arbetslösas lag.

Hur får man då fart på detta igen? Dryga 30% arbetslöshet på Kanarieöarna och snart 25% i Spanien totalt??

De impopulära besluten som den sittande regeringen nu tar är en start. Den nytillrädda regeringen (julen -2011) har tagit tjuren vid hornen och genomför det ena trista beslutet före det andra. Men det är inget snack om att landet behöver detta. Ett riktigt stålbad kan nog upplevas som eländigt och hopplöst, men helt klart är det enda sättet för Spanien att komma ut starkare och friskare på andra sidan.

Därefter måste kraftiga stimulanspaket till för att öka sysselsättningen och därmed konsumtionen. När det är gjort, kommer Spanien att stå starkt – kanske egentligen för första gången i den moderna historien.

Landets största näring – turismen – går emellertid bättre än någonsin. Ett faktum som är mycket positivt och glädjande. Kanarieöarna hör till de regioner som allra mest drar nytta av detta faktum. År 2011 var ett rekordår, och det vi sett av 2012 så verkar trenden kunna hålla i sig.

Dock skall man vara försiktig så att inte strejker, protester och bråk skapar en atmosfär som gör att turisterna väljer andra resmål för sina semestrar. Turismen är känslig, det vet vi inte minst från fjolårets uppror i norra Afrika och från rapporter om sjunkande antal turister till Grekland nu i sommar.

Enligt en nyligen släppt statistik så har den tyska turismen sjunkit med 30% till Grekland i sommar.
En liknande nedgång i Spanien skulle få katastrofala följder.

Balansgången är givetvis oerhörd svår. Krafttag måste vidtagas för att få Spanien på rätt köl igen. Dessa krafttag kommer givetvis att medföra reaktioner från befolkningen, fackföreningarna och från de autónoma staternas regeringar.

Hur man skall klara av att hålla dessa reaktioner på en acceptabel och fredlig nivå är svårt. Kravet på information från myndigheterna kommer att vara stort. Och myndigheternas kapacitet att informera kommer förmodligen att bli avgörande för utgången.

Låt oss hoppas på det bästa!

Trevlig sommar