viernes, 2 de marzo de 2012

STREJK????

Det finns all anledning att tro att vi har hårda tider att vänta i Spanien

Den bräckliga spanska ekonomin är ingen nyhet för någon.
Under lång tid har det spekulerats i om nödlån och andra hjälpåtgärder skulle bli nödvändiga för att försvara ekonomin i landet.  Lån och åtgärder som i så fall skulle få betydligt större verkningar inom EU och resten av världen än de åtgärder som varit tvungna för Grekland, Portugal och Irland.

I höstens riksdagsval visade spanjorerna med tydlig klarhet att man inte längre hade något förtroende kvar för den då sittande, socialdemokratiska, regeringen. Oppositionspartiet, Partido Popular, vann en jordskredsseger och satt igen med en egen majoritet i den regering som tillträdde vid juletid 2011.

Under de senaste åren har framför allt en oerhört kraftig ökning av arbetslösheten ställt till problem för Spanien. Vid årsskiftet var drygt 5 miljoner personer utan arbete i landet, vilket innebar en arbetslöshet på ca.23%. För Kanarieöarna är siffrorna ännu värre och man talar om en 30% arbetslöshet. Dessutom uppges i media att siffrorna för ungdomsarbetslösheten uppgår till nästan 50%. Hemska siffror i samtliga fall.

Som väntat har den nya regeringen omedelbart börjat vidtaga åtgärder för att vända den negativa trenden. Sparsamhet och kontroll är nyckelord som förmedlats såväl inom centralregeringen som till de olika staterna i Spanien.
En del tycks vara av uppfattningen att dessa uppmananden om att spara är överdrivna, men den stora delen av befolkningen är nog på det klara att detta måste till för att överleva.

Men när man tog tag i den “heliga” arbetslagstiftningen så lät inte reaktionerna vänta på sig.
Spanien har, sedan Francos bortgång i mitten på 70-talet, utvecklat en av de starkaste och tryggaste arbetslagstiftningarna för de anställda. Med i princip garanterad, livslång anställningssäkerhet för statsanställda. Med mycket fördelaktiga ekonomiska förutsättningar för alla fast anställda. Med mera.

Många, och bland dem den nya regeringen, anser att denna, mycket dyra och tröga, lagstiftning i stor grad har varit med på att skapa den höga arbetslöshet som finns i landet.
Företagare har varit mycket tveksamma till att anställa, då det är näst intill omöjligt att reducera personalstyrkan till en rimlig kostnad. Många företag som, under 90-talet och början på 2000-talets boom i Spanien dragit på sig stora, fast anställda personalstyrkor har inte haft ekonomisk möjlighet att anpassa sig till den nya situationen och företagen har helt enkelt varit tvugna att läggas ner.

Den nya regeringen, med presidenten Mariano Rajoy i ledningen, gav företagare och löntagarrepresentanter en tid på sig att själva förhandla fram en acceptabel lösning för att förändra och förbättra arbetsmarknaden. Men när parterna inte kunde komma överens gick regeringen in och klubbade igenom  en ny arbetslagstiftning.

Den nya lagen – som  starkt kritiseras av fackföreningar och oppositionspartiet PSOE – ger företagen större möjligheter att göra sig av med personal.
Tidigare var man tvungen att ersätta en fast anställd person med 45 dagars lön per arbetat år, vid en icke accepterad uppsägning (despido improcedente). Detta med ett max tak på 42 månadslöner. Med den nya lagen sänks antal dagar till 33 och maxtaket till 24 månader. 
Vid en “accepterad” uppsägning (despido procedente) är antal ersättningsdagar per arbetat år 20. Företagen får med den nya lagen också möjligheter att göra en s.k despido procedente vid inkomstbortfall, produktionsnedgång eller omorganisationer etc.
Arbetsgivarna får, med den nya lagen, större möjligheter att påverka lönesättning, arbetstid och arbetsuppgifter, trots kollektivavtal, så länge man kan peka på ekonomiska svårigheter eller produktionsfall.

Genom olika kontraktstyper – bland annat praktikanställning – och ekonomisk hjälp försöker man göra anställning av främst ungdom och långtidsarbetslösa mer attraktivt.  Det gäller i första hand personer under 30 år.

Som väntat har inte reaktionerna uteblivit. Spanien är idag utsatt för ett hot om generalstrejk. Andra typer av strejker är troliga och hela arbetsmarknaden får nog räkna med oroligheter en  relativt lång tid framöver.

Under tiden fortsätter turismen att återhämta sig. På Kanarieöarna började 2012 med en ny rekordmånad, vilket ni kan se i tabellerna intill.
Låt oss hoppas att landets övriga problem inte ställer till det för turismen, för med olyckliga strejker och andra åtgärder inom resebranschen kan de nya fina talen snabbt förvandlas…